Vår bigård — biodling i norra Skåne

För fyra år sedan bestämde vi oss för att börja med bin. Inte för att det var enkelt — utan för att det behövdes. Biodling är ett döende yrke i Sverige. Antalet aktiva biodlare minskar, och med dem försvinner ett kretsloppstänkande och en kunskap som lantbruket faktiskt är beroende av.

Vi ville äta riktigt honung själva — inte blandhonung från okänd källa, utan honung vi vet exakt var den kommer ifrån. Vi ville tillbaka till rötterna. Och vi såg hur korna och bina på gården lever i en naturlig symbios: binas pollinering gynnar gårdens grödor och det omgivande landskapet, medan gårdens ängar och skog ger bina ett rikt blomutbud under hela säsongen. Att se den cykeln i praktiken är en av de finare vyerna på ett lantbruk.

Vi har kupor på fyra platser runt Ängelholm: Förslöv, Gånarp, Tullstorp och Munka Ljungby. Det är ett medvetet val. Olika miljöer ger olika blomning — och därmed olika karaktär på honungen.

Odlingslandskapet ger raps och åkerböna tidigt på säsongen. Skogsmarken ger hallon, blåbär och ljung in på sensommaren. Det är därför våra tre sorter — Vår, Äng och Skog — skiljer sig åt i smak, konsistens och karaktär. De är inte konstgjorda kategorier, de är ett avtryck av platsen.

Målet är att nå 100 kupor. Vi är på väg dit — och med varje nytt samhälle lär vi oss lika mycket som vi sköter om det.

Teresia är utbildad biodlare. Andreas är självlärd — med ett bokintresse som sträcker sig från biodlingens historia till binas konkreta påverkan på raps- och jordgubbsskördar i det svenska lantbruket. Tillsammans täcker vi båda perspektiven: det praktiska hantverket och det bredare sammanhanget.

Barnen är med. Det är inte en slump — det är en poäng. Vi vill att de ska förstå att honung inte är en självklarhet. Det är ett resultat av arbete, respekt och ett samspel med naturen som inte kan förhandlas bort. Det är en av de viktigaste sakerna vi kan lära dem.

Vi arbetar med Buckfast-bin — ett lugnt och klimattåligt bi som passar norra Skånes varierade säsonger väl.

Varroa är det allvarligaste hotet mot tambin idag. Vi behandlar med naturliga medel med bevisad effekt: myrsyra, tymol och oxalsyra — aldrig syntetiska pesticider. Vi gillar inte drönarbortskärning som metod, men vi avväger att testa yngelfri period som ett komplement och följer forskningen noga. Vi tillämpar inte metoder som saknar hållbart vetenskapligt stöd.

Det handlar inte om att göra det enklare för oss — det handlar om att göra det rätt för bina.